Pocahontas is gone och jag vet inte när hon kommer tillbaka, OM hon kommer tillbaka. Jag blev påtvingad the real hippie style life eftersom någon tog mig resväska som var fullproppad med ALLT jag gillar och "behöver" på skit SJ tåget. Hela grejen är så skum och invecklad. Såklart vet jag att det bara är saker men jag kan inte rå för hur mitt humör har gått upp och ner. Det är ändå mitt intresse och det är jag som har jobbat, valt hur jag spenderat det jag tjänat, lagt ner massa tid, fått, gjort minnen osv. Så det känns som en jävla förolämpning att den inte finns att hitta någonstans. Men men. Det känns dumt att bry sig om saker, det som är viktigt är ju hälsa, tak över huvudet och mat i magen och jag hade det jävligt bra med mina underbara stackars vänner...

 

Vi festade, drack shots med grädde på, dansade, solade, fick frukost och kaffe serverat, promenerade, läste bok, lyssnade på gitarr och sång, såg den finaste stjärnhimlen med de otroligaste stjärnfallen (sjukt många), åkte skateboard, spelade boll och annat, badade, gjorde basturis, bastade, drack öl, grillade, fick massa jävla myggbett, försökte fiska mmm.

 

(Kan nte lägga upp några bilder just nu eftersom kamera och mobil laddare/sladd även låg i väskan)